Plötsligt händer de...


 
 
Jag är fruktansvärt förvånad, även fast jag kanske inte borde vara det med tanke på att jag haft det såhär så länge jag kan minnas.

Men i förrgår vände måendet, undrar bara hur länge de varar denna gången?
Det kan väl kanske kvitta eftersom att jag tänker njuta av detta så länge de varar.

Natten mellan Tisdag och Onsdag vaknade jag 2 gånger och den andra gången jag vaknade var klockan 04.30 och jag vågade verkligen inte gå och lägga mig igen utan att ta medicinen då jag viste att jag aldrig skulle orka upp.
En timme senare vaknade jag igen, pigg och glad.

Kanske är hemskt ointressant vilka tider jag gått upp och inte men efter denna period av ångest och allt annat har de varit hemskt att komma upp, kanske en annan historia som inte bör gås in på detalj här..

Har för övrig kommit på hur tråkigt och sorgligt jag faktiskt tycker det är med folk som vill leta fel och förvränga saker bara för att få förstöra för andra.
Det är en sak alla tycker kan jag tänka mig men jag har tänkt extra extra mycket på de den sista tiden men känner väl att jag inte riktigt kan förklara de i detalj heller.

Meningslöst inlägg, eller är de de egentligen.. Förvirrad på allt nu.
 

Fortsätt simma

Klockan hann bli 4 i morse innan jag tyckte att jag hade funderat färdigt. Kom väl mest fram till att jag med start idag ska påbörja operation "fylla mitt liv med en massa roligheter men behålla rutinerna", dvs. inte ta bort eller ändra, bara lägga till. Det kan bli tajt med tiden. Men sen och andra sidan, tid är inget man har det är något man får ta sig.

Allt handlar om att prioritera rätt och hålla sitt fokus stenhårt på målet, något jag har fruktansvärt svårt med vissa dagar medans resten av dagarna bara flyter på som de borde.

Tankar och funderingar kring just den biten har jag väl inte heller riktigt avslutat eftersom att de hela tiden kommer upp nya slutsatser och såklart finns det alltid något i dom som inte riktigt går ihop helt med verkligheten. Därför får jag fortsätta klura på den också.

Det är mycket som händer just nu, bra eller dåligt kan kvitta då de absolut inte spelar någon roll i min poäng. Det jag vill komma till är att man lever i en bubbla under den perioden då de är som mest körigt och lever på tanken att "jag kör på tills jag är färdig med detta, så att jag sen kan ha tid med de sociala livet som nu får vänta", vilket egentligen är helt tossigt när man tänker efter. Och det absolut roligaste, eller om jag ska vara ärligt sorgligaste i detta är att perioderna tar aldrig slut. Alltså betyder detta att man i stort sett själv väljer sin ensamhet när man själv tycker att de är de man jobbar så hårt för att slippa.
Man springer så fruktansvärt fort i sin egen värld att man nästan tror att ens värld ska explodera pga. överhettning, ändå springer alltid tiden miljoner gånger fortare i världen utanför. Skrattretande!

Livet just nu.

Jag känner mig så fruktansvärt uttråkad och rastlös, att klockan är 1 på natten kan faktiskt kvitta eftersom att jag känner så alla dygnets timmar.

Det handlar inte om att jag på något vis är trött på de liv jag har valt att leva eller att jag skulle ångra de val i livet jag gjort, dock gillar jag inte att jag kommit in i en sån där period där samma saker upprepar sig varje dag vid exakt samma tidpunkt.

Jag behöver egentligen inte tänka efter för att komma på saker att göra, för där finns saker att göra. Saker som är viktiga och behövs göras, men ändå känner jag att de inte är saker som skulle stilla mitt begär som jag liter rätt hårt av.

Har även under detta året kommit fram till en hel del saker. En av dom sakerna är att jag inte vill ha förändring, jag vill se förändring.
Och en förklaring på de får jag återkomma med eftersom att jag för tillfället inte kan förklara de utan att de blir dubbelmoral.